GHOST LIGHT
Jag har suttit här några kvällar och bara tittat ut. Det är faktiskt avkopplande att vara här för sig själv. En dag kom en räv alldeles intill, det var trevligt.
Den här grejen luktar ganska mycket, eller hur? Jag fick en känsla av en blomma av något slag... Maskrosorna förökar sig hela tiden. De gillar den här förorenade världen.
Jag har en mycket känslig näsa. Känner du lukten av havet? Det gör inte jag, inte här... Den där floden brukade lukta som havet, men inte nu längre. Nuförtiden för man åka ganska långt innan man känner lukten av havet.
Städer som den här, städer med floder, brukar ha sitt eget fantastiska sound. Jag menar, det är liksom, jag har tänkt på det, att det dels beror på att vattnet är i ständig rörelse. Det ger en liksom en känsla av att det är något på gång, trots att ingenting någonsin händer här. Just nu rör sig vattnet i själva verket inte alls. Det rör sig inte, nej det gör det inte. Folk är.
De här rötterna har lämnat märkliga saker efter sig, märkliga former som växt till sig och… skapat sina egna former. Det är som om belysningen alltid är där, och det är konstigt därför att ljuset förflyttar sig med dig, det är inte bara precis därborta, så det är som vårt perspektiv.
Är du så kräsen att du vill ha den ursprungliga naturen?
Det är som med alla andra komplicerade saker. Det räcker inte med att säga: “Nu ska jag ta och hoppa rakt in i naturen och slappna av.” Nej, det är inte så enkelt.